depressionen denna vecka.

Haha! Nu har två läsare till gett sig till känna! Och när jag tänker efter så har jag ju Y och O också, och Li läser nog hon med. Viktor läser någon gång i veckan, rapporterar han. Är väl inte så spännande för honom eftersom han lever i det här.

Denna vecka har kanske onsdag, men definitivt torsdag och större delen av fredag varit bra. Lördag hemsk. Jag hade skola mellan 11 och 16. 15:30 ringde Viktor. -Kom hem. Nu.
Jag slängde ner mina böcker, pennor och blocket i väskan, ursäktade mig med gråten i halsen och cyklade så fort jag bara kunde hemåt. Försökte ringa och få mer information från V, men han sa bara något om att det var ett barn där, sedan lade han på. Ett barn?! Jag förstod ingenting. Ett barn i lägenheten?
När jag kommit ungefär halvvägs kom tanken att det kanske inte var något faktiskt barn, utan en psykos. Rädd rädd rädd. Började tänka på att jag kanske måste ringa 112, på psykjouren, på vad jag skulle göra om det var så.
När jag kommer in i trapphuset ser jag en liten tjej som bor i vårt hus stå utanför vår dörr. Puh. Hon har varit kontaktsökande förut, så jag förstår. Jag sätter mig på huk och frågar henne vad som står på, var mamma är, om vi inte ska gå upp till henne och titta om någon är hemma. Jag tar henne i handen och leden henne upp för trappan. Det visar sig att hon bor i lägenheten alldeles ovanpå vår. En storebror öppnar.
- Är den här din? frågar jag.
Det var hon, så jag föste in henne i deras lägenhet och gick ner för att ta hand om min panikslagna pojkvän. Det tog en lugnande tablett, att jag fick sjasa ut Ostro som kommit förbi precis samtidigt och att han fick vila och försöka lugna ner sig i någon timme. Han är inte speciellt snäll när det blir sådär, så jag fick gå iväg en liten stund, och komma tillbaka och fråga om han skulle vara snäll för annars tänkte jag inte försöka hjälpa honom.
Sedan blev det bättre och Ostro fick komma tillbaka. Det spelades tv-spel och vi kollade på Up, som jag tyckte var lite för sorglig i början.