96 år och vettskrämd

Jaha. Ja, det var ju faktiskt rätt annorlunda att vara på en vanlig avdelning. Eller vanlig, det är några som har psykiska besvär där. Men som min bästa arbetskamrat på demensen sa när jag berättade lite om hur det var på andra avdelningen: Ja, det är väl mer som att jobba på ett hotell! Helt sant. Det är olika sorters mat: kokt potatis eller mos, vanlig mat, passerad, i geléform. Viktigt med rätt glas och bestick. Uppassning. Trugande. En dam som är schizofren försökte bossa med mig, vilket man absolut inte ska låta henne göra för då går man under till slut, blev mkt besviken på att jag sa emot och utbrast: DU var minsann mycket trevligare förra året! Men sedan då. En man från Kenya började någon slags praktik där igår, han ska gå med och typ lära sig svenska och om samhället, antar jag. Han var tydligen livsfarlig. En tant frågade mig flera gånger vad den där negörn hade där och göra. Han fick då inte komma i närheten av eller in till henne, jätterädd och orolig var hon. Vi måste låsa dörrn hennes, annars skulle hon då aldrig kunna sova. Herregud. Men hon är ändå född typ 1903, är kanske inte så konstigt om hon är kvar i 20-30-talets inskränkta syn på ickearier. Idag har jag varit på bokklubbsbrunch i Njutånger. Det var så kul så. BLT-mackor, té, scones med hemmagjord plommonmarmelad, smoothie och fler tillbehör. Boken, Revolutionary Road, kan jag inte säga att vi pratade sådär fruktansvärt länge om, men det var faktiskt första mötet och vi var inte så förberedda. Värdinnans ursöta dotter Ruby vinglade omkring på sina tiomånadersben och övade på att prata, men hon gick med på att sitta hos mig några korta gånger iallafall. Nästa gång ska vi vara här! Middag ska jag fixa då. Hemskt kul. Tror det blir någon modern räkcocktail till förrätt och panna cotta till efterrätt, resten ska jag fundera ut. Man får gärna anmäla sitt intresse om man vill vara med i bokklubben! Vi är bara tre, så behöver medlemmar. :)