Jag har börjat ha läskiga drömmar. Först att jag hookade upp med en kille jag var kär i på högstadiet, utan en tanke på Viktor eller något sånt. Och i natt drömde jag att vi hade flyttat isär, och att jag flirtade med en kille som jobbade i en kiosk eller på ett café. Det är så himla konstigt att jag drömmer sådant, för det är verkligen inte ett alternativ i verkligheten. Viktor är min och jag skulle aldrig lämna honom bara för att han är sjuk! Ok om vi bara hade dejtat i några månader, då kanske jag inte skulle orka vårda honom ömt och svalka hans panna varje dag. (Som om jag gör det nu, hahaha!) Men efter att vi känt varandra i fem år och älskat varandra nästan lika länge så finns det bara inte att vi skulle lämna.
Viktor är den finaste person jag någonsin träffat. Han stämmer in på alla punkter på min kravlista, han är den roligaste, smartaste, raraste, snyggaste och bästa som finns. Jag tänker att detta är en väldigt kort period av en relation som kommer att vara livslång. Jag tänker och vet att han skulle göra samma sak för mig som jag gör för honom nu. Jag tänker att vårt liv bara kan bli bättre efter detta. Starkare.
Även om det nu känns lite som att ingenting kommer att bli annorlunda, så kommer det ju det. Jag snokade runt på lite forum igår natt, inte flashback, och läste om andras upplevelser med Efexor. Det verkar som att de flesta har biverkningar i en månad när de börjar och även vid dosförändringar, men sedan blir det bättre. En vecka till då. Sedan kanske det kan börja bli bättre. Jag tänker så.
duktig tjej=)
SvaraRadera