vansinnet

Mattias skällde på mig för att jag inte tacksammat på några dagar. Så nu kommer tre på en gång:

*Tacksam för kött.
*Tacksam för att jag har fina sängkläder och för att det är så ljuvligt att gå och lägga sig i nybytta.
*Tacksam för att Viktor antagligen inte är bipolar.

Så kommer jag i och med punkt tre snyggt in på nästa grej, denna bok:

 

Den läste jag ut idag. Handlar om en kvinna med väldigt svår bipolär sjukdom. Verkar väldigt jobbigt, för att säga det minsta. Kände mig lite manisk själv av att läsa den. 

Det är alltså en självbiografi över hennes sjukdomstider. Vissa älskar sånt, jag är en av dem som föredrar riktig skönlitteratur som är påhittad. Men det går att läsa några sådana här om de är välskrivna och handlar om något intressant, vilket denna är och gör. Eh, jaa. Verkar väldigt jobbigt att vara bipolär, som sagt. De maniska perioderna är då det som verkar värst, fast den som är sjuk då tycker att allt är fantastiskt och att de är så duktiga och kan allting hur mycket som helst. Tills bubblan spricker och de faller. Faller, faller, faller. Långt och djupt. 

Så är man intresserad av psykgrejer är den väl läsvärd.