I söndags kom jag på en plan för hur jag ska komma igång med skolan. Istället för att bara få ångest för allt jag måste göra, känna mig dålig, förtränga och göra annat istället, så bestämde jag att: Varje dag den här veckan ska jag göra något litet skolaktigt. Om så bara skriva några ord på en restuppgift. Det räcker. Då har jag gjort något och kan vara glad över det istället för må dåligt över att jag inte gör någonting.
Och det har fungerat! Jag har fått struktur på min poesirest och nu känns det inte alls lika oöverkomligt, det här med skolan. Nästa vecka kanske jag ska bestämma att jag ska göra två saker. Något sånt. Men bara att sätta mig och sätta igång, även om det är väldigt litet, gör att det känns som om det går framåt.
Och Mattias: Ljumma. Som i "ljumma sommarkvällar." Ljumma vann också googlebattlen, med 72 300 sökningar mot ljumnas 58 500. Men nu blev jag osäker, väder kanske kan vara ljumma men grönsaker och annat man äter ljumna?
Ljumna!? Ordet finns inte!
SvaraRaderaEnsamna, ska vi prata om det också? Ordet finns inte!
Det är ju två olika ord som fått två väldigt närliggande betydelser.
SvaraRaderaLjum -> ljumma.
Ljummen -> ljumna.
En ljum sommarkväll, flera ljumma sommarkvällar.
En ljummen kopp kaffe, flera ljumna koppar kaffe.
Det är ganska regionalt hur det används, men för mig så är dagar och känslor ljumma medan mat är ljummen.
Prova själv, du skulle ju inte säga att en potatis är ljum eller att dina känslor för ishockey är ganska ljumna.
Och Malin, ljumna finns visst! Däremot inte ensamna.
SvaraRaderaLjum -> ljumma funkar på samma sätt som ensam -> ensamma.
Ljummen -> ljumna funkar på samma sätt som luden -> ludna.
Min högst personliga tolkning är att ljum/ljummen bara är varianter på samma ord, och att det heta ljumma i alla lägen, inte ljumna. Däremot kan en kopp kaffe ljumna - dvs. bli svalare. Men då är det ett verb, inte ett adjektiv!
SvaraRadera