bo

Först och främst: Jag har bott här i källaren i en månad nu, och jag kunde inte vara tacksammare för att jag har så himla fina och goda föräldrar som ser det som en självklarhet att deras barn får komma hem och bo när de är i nöd. Tack tack tack tack tack. Ska återgälda er lite nu och mer sedan när jag får stor lön och studiemedel och grejs. Och jag lovar att hjälpa till mycket med städning och tvätt och liknande, men just nu när jag är hemma från jobbet på grund av migrän och känner mig vissen kanske jag kan få skjuta lite på det, ärade mor?

Jag börjar hur som helst känna mig hemma här, och har ingen av den hemlängtan till Gullregnsgatan som jag hade i början. Mitt rum är mysigt och Zelda har det väldigt roligt, förutom när hon utkämpar slag mot Ozzy och blodar ner halva hallen som i natt. Det går bra att cykla både till jobbet och stan härifrån. Det finns sällskap, och när det inte fanns det var det inga problem att jag bjöd in till fest. Men jag vet ju att det kan bli jobbigt i längden att som vuxen vara inhyst på någon annans territorium, och idag när jag visade en lägenhet för mamma tyckte jag att hon jublade misstänksamt högt när jag sa att det var inflyttning omgående.


Ska titta på denna på onsdag: Sörbygatan 69A

Har förhoppningar.