Det är spännande att gå på fina bröllop och känna sig som en utomjording för att det är så långt ifrån ens eget liv. Lova Gud att älska och ära varandra? Huh.
Lova att man alltid ska älska någon och alltid vara trogen? Det kan man ju inte veta om man fortfarande vill om 5, 10, 20 år, hur mycket man än älskar varandra nu.
Så jag tycker inte man ska hålla på och lova sånt. Känslor är flyktiga saker som man inte kan bestämma över. Men man kan ju lova att man ska försöka och jobba på det, förstås. Fast så står det väl inte i..eh... kyrkans bröllops- och äktenskapsbok? Eller var man nu fått allt ifrån. Bibeln, kanske, hehe.
Men trots all min pessimism och skepticism så satt jag där i bänkraden och under middagen och försökte böla lite diskret. Särskilt när brudgummens bror sjöng den här låten. Så himla fint.
Äh, det är billigare att inte raka sig. Och så var jag ju lite snygg i skägg också. :)
SvaraRaderaJag är ju översynt! Vet du väl? Kommer du inte ihåg pilotbrillebilderna på 10-åriga mig?
Också: Bright Eyes! :D
(Också 2: Måste man hålla på att svara i varandras bloggar? Går ju inte att få en sammanhållen diskussion då! Kan man inte bara prenumererar på kommentarerna på de poster man kommenterat på med "Registrera dig via e-post"?)