Li här på kanten skrev ett inlägg om vad gamlingarna sagt för konstigheter till henne. Det har jag också planerat att göra, så ska försöka komma ihåg lite nu.
* Tant som brukar gå runt och leta efter sin sedan länge döda katt sitter i soffan och ser hemskt bekymrad ut. Jag frågar vad som står på. Hon suckar djupt och säger att hon är så orolig för katten som bara ligger. Bredvid henne ligger mycket riktigt en gosdjurskatt. Jag säger att den inte är riktig men det säger hon att hon inte tror på. Till slut tar en annan som jobbar bort gosdjuret eftersom det var så jobbigt för tanten. Då blir hon ledsen för att denna uska kastat en katt i soporna! Och så fortsätter det. Nästa dag är hon så ledsen för att denna gosdjurskatt är död.
* En annan tant vi har brukar pussas med gosdjuren och ta med dem i sin rullatorkorg och greja. Ett tag gick hon runt med en barnbok om rävar hela tiden. Hon brukar även ta på sig sina solglasögon när hon ska sova.
* En gubbe som jag brukar hjälpa i säng vid två olika tillfällen.
1. Sitter och ser finurlig ut. - Jag har kommit på en sak jag. Du är duktig du!
2. Irritabel och oförstående kväll. - Du ska HJÄLPA, inte STJÄLPA.
Och ett flertal gånger när jag kommit in till honom på morgonen, med förundran i rösten: - Vad SÖT du är!
Att jag är söt får jag höra ganska ofta förresten. Att jag även blir kallad enfaldig, värdelös, din jävla typ och får skäll för att jag är så dålig på svenska är sånt man får ta.
När jag jobbade på vårdhem på somrarna var det en gång en tant som precis hade förlorat sin man. Hon var väldigt förvirrad och gick därför och frågade efter sin Göte hela tiden. Jag sa oftast att jag inte kände Göte eftersom jag inte ville chocka henne med att berätta att han var död flera gånger om dagen. Till slut så provade vi med att berätta att han var död men hon trodde oss aldrig eller glömde helt enkelt bort det igen. En dag utväxlade vi följande:
SvaraRaderaBritta: "Men var är Göte?"
Jag: "Jag vet faktiskt inte"
Britta med sorgsen röst: "Men du..., han har gått bort va?"
Jag med lika sorgsen röst: "Ja Britta, det har han"
Britta med munter röst: "Vart han han gått då?"
Oj oj vad jag hade svårt att hålla mig för skratt!