Min första kärlek

Jaha. Vad ska jag ta. Min kärlek till litteraturen och Anne på Grönkulla? Ska jag berätta om när jag var typ 8 hemma hos Maria Uddh och plockade upp en NES-kontroll för första gången? Eller när jag åt socker för första gången, fast det kommer jag inte ihåg. Om hur jag frågade chans på Tony Nygren på lågstadiet och han svarade att han kände sig för ung för att ha ett förhållande?

Nej.

Kanske om en snöhäst jag byggde en vinter och hade en sjuklig fascination vid (jag grät och skrev ett brev när den smälte.) Eller om en kompis på högstadiet som jag först senare förstod att jag ju hade varit helt kär i? Men jag var för liten för att fatta, lesbianism fanns liksom inte i min värld.
Ska jag berätta om när jag var på internet för första gången i åttan, i Björn Lönns källare? Vi chattade på Lipton tea chat.
Jag tror jag hoppar över alla otäcka killar jag träffade på högstadiet, de som jag var ihop med bara för att man skulle. Och för att bli av med oskulden. Usch.

Jag tror min första riktiga kärlek hette Per. Det var i ettan på gymnasiet det började. Han bodde i Hille, så det var ju praktiskt. Jag kommer inte riktigt ihåg vad vi brukade göra. Typ lyssna på Radiohead i hans pojkrum och hångla. Vi gick på Titanic på bio, minns jag. Sen gjorde vi slut ett tag och blev tillsammans igen. Ja, vi höll på lite sådär, även en vända efter att jag gått ut gymnasiet och han flyttat till Uppsala och bodde ihop med en annan tjej. Då var han otrogen med mig en gång och sen gick känslorna över.

Här skulle vi gå på KGF Runas höstbal i årskurs 2.