barn

Jag vill också ha barn. Typ. Den del av mig som drivs av instinkter och biologi vill det iallafall jättemycket och kan få som en värk i hjärtat, som att det saknas något i min famn, men den andra, tänkande delen är inte lika säker. Den tycker att vi ska vänta tills Viktor är redo (han är bara nästan 25), tills jag är färdigpluggad och har ett jobb och normal ekonomi och körkort och bil. Är lite rädd för att bli en mammamupp som bara lever genom barnet också. Samtidigt får jag lite ångest ibland över att jag då kommer vara över 30. Tänk om det inte går för att jag blivit för gammal och infertil? Och när vi ändå är inne på det spåret: tänk om jag inte kan få barn överhuvudtaget? Det är många nu, som är med barn. Vissa för andra gången. När det händer brukar det suga till i min barnlängtan, men det kanske går över snart. Får väl glädjas för dessa tjejer så länge, och kanske låna en bebis ibland. :)