om att vara tjockis

Hittade en rolig blogg: http://korpulent.wordpress.com/ En tjockistjej som skriver om hur det är "att vara tjock och ha kläder på sig" på ett fantastiskt roligt sätt. Inlägget om den galna boken med mönster till diverse vackra skapelser som rosensärken, festklänningen och en randig/prickig vadmalsklädnad gjorde den här dagen för mig. Det har kommit en del sådana bloggar på sistone, vars paroll skulle kunna vara "våga vara tjock!" Jag tycker att det är bra. Alla kan eller vill inte gå ner i vikt, och naturligtvis måste alla få leva sitt liv på bästa sätt. Det funkade bara inte för mig. Som tjock blev jag deprimerad (eller blev jag tjock för att jag var deprimerad? Svårt att säga, ledsen var jag hur som helst), ensam, tyst, hade dåligt självförtroende och var inte nöjd med mig själv. När inga kläder passar, alla andra är mycket smalare än man själv och man får höra att släktingar kommenterat hur tjock man blivit, det är inget roligt. Sedan hade jag också ofta ont i knäna, och magen var helt i oordning. Inte hälsosamt direkt. Att gå ner i vikt var för mig inte bara ett sätt att bli snyggare, det var också en prestation, något att hänga början på ett självförtroende på. Jag fick in ett nytt tankesätt, jag insåg att jag använt mat på felaktiga sätt; som tröst, för att fira, för att fördriva tid, som ett sätt att få uppmärksamhet. Med detta inte sagt att det är asroligt att hålla diet. Jag orkade ju inte leva på 1300 kalorier så jättelänge heller, gick ner på 4 månader, sedan började jag äta mer, och mer, och sämre. Efter 4 månader till spårade ätandet ur igen och jag gick plötsligt upp ungefär 6 av de 13 jag började med i april 2008. Nu ligger jag någonstans på minus 8 kg. Vill ner mer, för jag kände mig fan så snygg och bäst då. Kunde ha vilka kläder jag ville, en dröm för en före detta mullig tjej. Jeans och tight t-shirt, skjortor där byst och armar fick plats, tighta klänningar, allt. Träna är inte heller min favoritsysselsättning. Allt måste kännas rätt för att jag ska komma iväg, och det gör det ju inte så ofta. Men här kommer hälsoaspekten in. Jag vill inte ha någon äcklig tjockisdiabetes, ont i kroppsdelar eller vara oförmögen att komma uppför trappor eller att göra något gymnastiskt, hoppa över ett staket till exempel. Grejen är ju den att ju mer man tränar, desto roligare blir det. Käckt och hemskt, men sant. Jag vill äta bra, vara mätt, gilla min kropp och kunna äta lite godare då och då. Det skulle vara skönt.