Eftersom det var så stormigt ett tag, what with V:s cyberotrohet och min plötsliga flykt hem till mammas källare så kanske folk undrar vad vi har för förhållande nu. Jag ska tala om det; vi har ett bra förhållande.
Han insåg efter ett snack vi hade, eller ja ett tal jag höll, hur vidrigt han betett sig och att jag inte förtjänade det. Då ringde han sin cybertjej, medan jag satt på stolen mittemot, och gjorde cyberslut på deras cyberförhållande. Han tyckte det var väldigt jobbigt i början med höll fast vid det ändå, och nu har han insett att det inte var på riktigt, han har inga känslor nu och han förstår att det inte skulle ha blivit något.
Nu när han mår bättre efter ECT:n så är det väldigt roligt att vara med honom. Han är otroligt snäll och rolig, han bryr sig väldigt mycket om mig och hjälper och stöttar mig i allt. Vi pratar varje dag och ses 2-3 gånger i veckan. Vi kollar på True Blood, går ut och äter, delar upp grejer, umgås med katterna, spelar tv-spel, allt bra som vi alltid gjort. Han är min bästa, bästa vän.
Jag är tillfreds med oss. Jag saknar honom inte som pojkvän. Jag tror att jag kan hitta en sådan som passar mig bättre, som vill samma saker som jag. Allt är liksom bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar