Däremot vill jag gärna att det ska finnas liv efter döden, så jag tror på spöken och övernaturligheter. Kommer ni ihåg John Edwards? Mediet som visades på dagtid på tv förut? Honom brukade jag kolla på, det kändes ju verkligen som att han inte kunde fejka så mycket.
Döden skrämmer mig. Det har den alltid gjort. En gång när jag var typ 7 så låg jag i min säng och tänkte på att vara död. Det var så hemskt att jag började storgråta och gick in till mamma och pappa och ylade: Jag vill inte dööööööö!!! Varpå de så klart blev oroliga för min dåvarande hälsa. Men jag tror jag förklarade sen. Och för några veckor sedan när jag hälsade på i Stigslund började mamma prata om hur vi ska göra med deras gravplatser i framtiden. Då började både jag och pappa gråta. Usch.
Döden och rymden är otäcka. Jag tror att det har med oändligheten att göra. Att inte veta och att inte finnas.
Vad tror jag mer på?
* Vänstern
* Att tänka själv
* Kärleken (ja nu gör jag det igen!)
* Att försöka vara en god människa
* Att ha tid för andra
* Men också att tänka på sig själv.
Dessutom tror jag världen skulle vara en bättre plats om det fanns små färgglada ponnisar med bilder på stjärtarna.
haha åh!
SvaraRaderadu är bäst, mer ponnys åt världen!