Köket är svart eller vitt eller båda. Det är sjukhusaktigt fritt från saker. Sterilt. Gardinlöst.
Men naturligtvis uppiggat med en tokhäftig fondtapet på matplatsväggen.
I vardagsrummet fortsätter vi med den sterila känslan. Självklart finns där en divansoffa i grått, och en plattis på en vit tv-bänk. Ingen har någonsin suttit här och ätit chips och skällt på deltagarna i På spåret. Det skulle ju kunna lämna märken efter sig. Eller, ve och fasa, ge intryck av liv.
Tur att man kan toka till det med en fondväggsbildtapet och en genuin, gedigen gammal familjeheirloom till möbel. Inköpt på auktion 2009.
Sovrummet där lägenhetens två klippdockefigursinnehavare låtsats sova under sin för rummets givna mörka mönstrade fondväggstapet.
Klippdockor upplöses om de duschar så därför behövs här inget duschdraperi som förstör den rena känslan av tomhet och död.
"Här har vi aldrig suttit och njutit med våra pappkaffekoppar med flikar på baksidorna."
Haha, jag älskar hemnetanalyser. Kan dock säga helt säkert att det är fotografen som är boven till den sterila känslan. Det är han/hon som plockat bort alla saker och dragit bort duschdraperiet så att man ska se att duschen är fräsch (man ser det i kanten). Jag blev instruerad att göra sånt i alla fall och om man inte lydde så fick man skäll. Hemskt.
SvaraRaderaMEN. Allt annat. Familjeskåpet (så fel!!) alla jävla fondtapeter (hatar, speciellt den i vardagsrummet) och den opersonliga tavlan med blomman i vardagsrummet. Isch. Men jag gillar gardinerna i köket jättemycket, sånna tunna typ rullgardiner i tyg.
Homestaging so ini norden.
SvaraRaderaMen faktiskt så funkar det.
Folk har lättare att se lägenheten som ett potentiell hem genom att homestagaren skalar av allt som är personligt.
Men visst är det tråkigt att kolla på bilderna.
Desto roligare att inreda lägenheterna i skallen på nätterna dock.
http://chezlarsson.com/myblog/2011/02/depersonalizing-1.html
SvaraRadera