Jag hyste en förhoppning om att lill-skruttan skulle gå med på att bli innekatt, men enligt henne har det aldrig varit ett alternativ. Hon ska ut. Så är det bara. Och det märks verkligen på henne hur lycklig hon är nu. Hon går inte runt och skriker längre över huvud taget, hon håller inte på och fjantar med kattlådan och hon är bara allmänt gladare och gosigare.
Duktiga katten på väg in:
Eftersom katters klor är böjda inåt så är det lätt för dem att klättra uppåt, men nästan omöjligt nedåt. Tänk bara på hur de lätt kan klättra hur högt upp som helst i ett träd, men sedan inte komma ned. Så är det med Zeldas planka, hon är rädd för att gå ut på den, så medan vi har den här lösningen går vi ut genom trapphuset med henne och följer/bär henne till baksidan. Och sedan kommer hon in av sig själv eller när jag ropar genom fönstret!
Här kommer helt apropå ingenting en ganska typisk vardagsbild på min karl:
Fulbyxorna (jag är ju inte allsmäktig diktator, så klart han använder dem som han vill, I just frown upon it, hehe,) gitarr och väldigt liten poseringslust.
Moi vid samma tillfälle:
Såhär blir det när jag försöker undvika min trygghetspose. Enter galenskap.
Så, det blir den sista meningslösa poserbilden på mig på ett tag. Ska försöka blogga meningsfullt i fortsättningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar