Cubusbitchen

Jag hade tre små ärenden att uträtta på stan igår: Jag skulle byta en bh från fel storlek till rätt på Lindex, med kvittot borttappat; jag skulle reklamera och byta en blå topp som hade rosa missfärgning på H&M samt försöka reklamera ett par strumpbyxor på Cubus. Vid de första två instanserna gick allt utmärkt och affärsbiträdena var trevliga.

Cubus däremot. Hmm. Jag hade fått tips om deras strumpbyxor på kurvigheter, det sades att de var jättebra, satt på plats och alltså inte gled ner eller korvade sig. Sådant man inte kan ta för givet om man väger över 70 kg. Och allt detta stämde faktiskt, jag var oerhört nöjd med strumpbyxorna, tills jag plötsligt upptäckte att de hade en tjock, stor maska som gick från grenen och långt ner på benet. Då hade jag bara haft dem på mig och gjort normala saker, som gått lite. Absolut inte skrapat mig mot en knottrig vägg, satt fast mig själv vid en rostig spik eller gnidit en igelkott mot låret.

Jag blev besviken men tänkte först att: ok det är sånt man får ta med strumpbyxor. Sedan ändrade jag mig! Det är inte ok att 100 denier tjocka strumpbyxor i stl XL går sönder första gången man använder dem. Så jag tog alltså med mig dem, kvitto och förpackning till Cubus och förklarade situationen. Affärsbiträdet, en tjej född någon gång runt 90, var skitsur och otrevlig och höll en jävla föreläsning om strumpbyxor för mig, som om jag vore utvecklingsstörd och inte ägt runt 150 eller så par strumpbyxor i mitt liv. Hon sa saker som: Du vet att man måste vara EXTREMT FÖRSIKTIG när man tar på sig såna här och inte repa dem med naglarna. Sedan satte hon också igång ett förhör. ÄR DE ANVÄNDA??! (EH ba ja jag tog ju på mig dem som sagt.) HUR LÄNGE hade du på dig dem?!

Då blev jag agiterad och började käfta tillbaka, innan det var jag helt normal och trevlig. Men då avbröt en lite äldre kvinna som också jobbade där, som bitchen ropat på, och sa snällt: Gå du och ta ett par nya strumpbyxor. Så då gjorde jag det, i triumf i liten skala. Och jag sa tack så mycket i trevlig ton, till bitchen när hon gjorde reklamationen. :)

Med denna anekdot vill jag säga: Var inte rädda att reklamera! Acceptera inte bitchighet från ickeserviceinriktade biträden! Låt inte den nya generationen av otrevliga små as vinna.

För visst är det så att denna sorts otrevlighet ökar bland yngre i yrkeslivet? Klart det finns otrevliga äldre också, men här räddade ju den andra kvinnan situationen, och jag tror inte det här är en ovanlig scen.